Resten av livet

Känner mig inte särskilt stressad över att börja jobba igen.. (För nu är det ju faktiskt inte så många dagar kvar här hemma). Jag är faktiskt redo! Och känner att även Filippa är det.. Ja jo.. hon har varit framåt nästan sedan hennes första dag, men när jag ser henne nu, ser jag att hon vill mer.. Hon är verkligen redo att suga i sig allt som de äldre barnen har att visa henne.. (på gott och ont)

När vi lämnar Kevin, då bara springer hon iväg.. Hon nästan struntar i mig! Och det är en riktigt härlig känsla.. Hon börjar sakta men säkert inse att vi är där även om vi inte syns hela tiden!!

Inskolningen börjar den 24:e september och ska vara färdig till den 5:e oktober. Mitt jobb sätter igång den 1:e, med en liten mjukstart.. Så det innebär att Chris tar några dagar av inskolningen också. Jag tycker det är bra att han får känna av det där med att lämna dem också för annars får han den lätta biten med hämtningen.. Då är det oftast med glädje de kommer springandes till en. Kevin har haft några jobbiga lämningar, då de fått dra loss honom från mig och han har gråtit förtvivlat.. det kan jag säga är det absolut värsta, då har tårarna runnit på mig när jag stängt dörren. Sen vet jag att det går över på honom direkt när jag inte syns längre! Tar lite längre tid för mig ;-)

Underlig känsla att vi redan står här igen (har ju gjort det en gång innan) men nu är det sista gången jag går mammaledig och med andra ord är det nu resten av livet tar vid.. Kom igen nu, jag är redo :-)